GEORG I. HINDERSSON
(har skrivit böckerna Röd Sand och Pala Pala - färd mot atollen):

Det är speciellt tre saker jag minns från min allra tidigaste barndom. Först och främst minnet av min enorma läslust! Jag var trägen gäst i det lilla bybiblioteket och kom hem med staplar av böcker; jag läste allt. Bibliotekarien, en äldre man, stoppade mig en dag och tog ifrån mig Steinbecks "Möss och människor" samt "Den Röda ponnyn" - det var ingen läsning för så små barn! Förtvivlad tog jag upp saken med min mamma, som kastade sig på cykeln och återvände hem med båda böckerna. Efter det hade jag aldrig några sådana problem.

Det andra minnet är från uppsatsskrivningarna i skolan. En gång var det en landsomfattande skrivning där pris utlovades. För min årsgrupp gällde "Europas vulkaner". Jag fick hedersomnämnande i radion, men det som lämnade mig utan första pris var att jag hade missat Stromboli ... Men ännu idag ser jag mammas varma blick. Utan ord fick jag det finaste beröm man bara kan få.

Det tredje jag minns var barnaårens längtan till ett framtida yrke. Jag ville definitivt inte bli sotare och jag skulle minsann inte köra bussen, yrken som de flesta ungar tyckte var allra häftigast! Men däremot blev jag som besatt när jag närmade mig, och kände doften av, hav. Då brusade och sjöng det inom mig. Jag kände stor lycka och det stod helt klart vad som gällde: sjömanslivet!

Som sjuttonåring fick jag jobb på den fyrmastade segelskutan "Inger", hemmahörande i Härnösand. Oerfaren kockjungman var titeln och det säger väl allt om vad arbetet bestod av, på Östersjön den gången. Men det var i alla fall de första stapplande stegen i mitt yrkesverksamma liv. Efter åtta månader blev det ett stort, modernt fartyg, nya titlar i sjömansboken, vidgade vyer på större hav. Med tiden läste jag till styrman, något senare till sjökapten, och fick mer kvalificerade jobb bland annat på Sydamerikatrader och på Fjärran Östern. Jag gillade långfartsjobben!

I stort sett har jag levt mitt vuxna liv i kappsäck. Men även ombord, ett miniatyrsamhälle på drift, läser man som regel mycket. Läsandet har varit min största hobby, och numera, när jag har lämnat sjömansyrket, har jag återgått till det skrivande jag tyckte var så roligt som barn. Det är naturligtvis på grund av detta du läser det här.